onsdag 19 april 2017

När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

Är man bara tillräckligt finurlig så går det alltid att ta sig runt restriktioner eller förbud. Genom historien har elever (och lärare) på olika sätt fuskat sig igenom studierna där lappar har varit det vanligaste sättet. Med digitaliseringen så krymper hela tiden tekniken och det som tidigare krävdes omfattande investeringar och otymplig utrustning är idag tillgänglig för alla. För några hundralappar kan jag skaffa mig en utrustning som ger mig tillfälle att kunna få instruktioner via en minimal hörsnäcka.

Detta är inte ett problem för skolor som har yngre elever utan snarare uppstår dessa situationer på gymnasieskola och universitet och detta ställer krav på lärare och administrativ personal. Den grundläggande tanken måste vara att ställa frågor som kräver ett självständigt analyserande men samtidigt finns det ämnen som det är svårare att ställa sådana frågor inom.

För en tid sedan köpte jag utrustningen nedan bara för att se hur enkelt det är att ordna med en utrustning som inte syns med blotta ögat. Denna utrustning kopplas till den smarta telefonen och den lilla sensorn som visas på fingret stoppas in i örat (det finns idag mindre hörmoduler än den jag visar på bilden) och på så sätt kan jag höra allt som någon utanför kommunicerar med mig utan att andra hör detta.

Givetvis måste frågorna som jag vill ha hjälp med kommuniceras ut till min medhjälpare men det finns lösningar till det också (vilket jag inte tar upp här).

Då uppstår frågan...vad skall vi göra för att förhindra fusk av denna sort? Kan det vara aktuellt med att se till att alla mobiler lämnas in (detta är lätt att kringgå). Skall vi sätta in störsändare i lokalerna så att all elektronisk utrustning störs? (det är möjligt men kostsamt och komplicerat). Skall vi "muddra" samtliga skrivande innan det är dags för examinationen (troligtvis inte juridiskt genomförbart).

Faktum är att det inte finns någon lösning på detta. Det enda som kan vara till hjälp är att följa en elevs/students kunskapsutveckling och se till ev. oväntade förändringar.

Jag tror att detta är en stor utmaning för hela utbildningssektorn då tekniken bara blir mindre och mer effektiv? Forskning pågår  för att se hur man kan integrera inopererad teknik med våra hjärnfunktioner vilket blir nästa steg i utvecklingen i det att människa och maskin smälter samman. Vi tänker oss ofta att digitaliseringen av skolan handlar om fristående artefakter som människan nyttjar och interagerar med, kanske handlar det om något annat inom kort. Inte hur vi skall nyttja enheterna utan hur vi skall nyttja informationen som vi har tillgång till och den kanske viktigaste frågan: Vad är lärande och HUR sker lärande. Frågan om HUR blir ännu hypotetisk och just begreppet lärande kommer att förändras. För HUR vi lär har förändrats inte minst under senaste århundradet.

Om vi utvidgar resonemanget om lärande som tidigare handlat om NÄR, VAR och HUR så tillkommer nu också en fjärde dimension som är VEM? Då handlar det om hur vårt agerande, vårt lärande också blir till del av ett lärande inom t.ex. Artificiell Intelligens. Våra misstag ligger till grund för Artificiell Intelligens och här är vi bara i början av en spännande och utmanande utveckling.







torsdag 9 februari 2017

Moderna myter om lärande och utbildning. En bok som alla skolor borde köpa in åt sin personal

Skolan är sällan konservativ eller bakåtsträvande. Snarare tvärtom, är det någon organisation som tar till sig nya trender och arbetsmetoder så är det skolan och utbildningssektorn. Allt i syfte att förbättra undervisningen. Skolan är vidare oerhört trendkänslig där hypade begrepp som Flippade klassrum, 70:20:10-modellen, Big Five får snabba och stora genomslag. Inte minst inom IKT-spåret har vi gång på gång sett innovationer som skall reformera skolan i gamification, smartboards, VR-glasögon, 3D-skrivare eller bloggar i skolan. Det är allt ifrån olika webblösningar till dyra tekniska maskiner som presenteras som pedagogiska lösningar för skolan.

Frågan är bara...vad fungerar och vad är myter? Kan det vara så att det som Sir Ken Robinson talar om i sin kända föreläsning Changing Education Paradigms bygger på missuppfattningar eller att skolan dödar elevernas kreativitet är en myt? Att påstå något sådant är nästan som att döda gudar, eller åtminstone göra sig av med några heliga kor.

Boken "Moderna myter om lärande och utbildning" av de  Pedro de Bruyckere, Paul A. Kirschner och Caspal D. Hulshof som nyligen kom i svensk översättning från Studentlitteratur tar just upp myter inom lärande och utbildning. De går igenom allt från den klassiska myten om lärstilar, ifrågasätter problembaserat lärande, att vi kan multitaska, att internet gör oss dumma, att dagens unga vill ha en helt annan form av utbildning, 93% av vår kommunikation är icke-verbal mm mm.

Det kan vara så att man inte håller med författarna men denna bok skulle varje skola köpa in till sin personal för att under ett helt år fokusera på olika klassiska uppfattningar och därefter diskutera det pedagogiska värdet i dessa. Varför inte skapa en forskarcirkel på varje skola för att fokusera på det som är viktigt...att kritiskt granska vad vi gör i skolan och sluta köpa snyggt och flashigt förpackade begrepp som låter bra men som inte håller för en djupare kritisk granskning?

Läs den, granska den och fundera över era egna uppfattningar om lärande i en modern skola.